”Livlig skottlossning har hörts i natt från Örje-hållet, men fortfarande går en ström av norsk militär över gränsen och avväpnas successivt. Troligtvis ha minst 2.500 man passerat, men många äro – enligt lämnade upplysningar – kvar i Örje och mellan Örje och Hån. Ledningen på norsk sida tycks ha förlorat greppet över det hela och allt är ett enda virrvarr av trupper ur alla vapenslag, utan ledning av befäl. Tröstlöst det hela att se, alla modlösa.”
Den 9 april 1940 invaderades Norge av tyska trupper. Kriget hade plötsligt kommit Sverige inpå knutarna. Under de första veckorna efter krigsutbrottet var ovissheten stor i Sverige om vilken vändning utvecklingen skulle ta.
Under denna kritiska tid skrev stabschefen vid Karlstads försvarsområdesstab, major Carl Kaijser, dagbok. Han kallade sin dagbok för stridsberättelse och den belyser vad som hände i Värmland, längs gränsen mot Norge, mellan den 11/4 – 20/4 1940. I dagboken redogör Kaijser för hur situationen dag för dag, timme för timme, blir allt mer dramatisk i takt med att tyskarna tränger på och norsk militär går över gränsen och in i Värmland.
Redan i samband med krigsutbrottet i september 1939 vidtogs vissa förberedelser för ett höjande av försvarsberedskapen. I Värmland upprättades bl a en försvarsområdesstab med placering i Karlstad. Enligt 1936 års försvarsbeslut indelades varje militärområde i ett antal försvarsområden. Dessa utgjorde dock en vilande organisation som trädde i funktion först i samband med mobilisering. Försvarsområdesbefälhavarens viktigaste uppgift var att ansvara för hemortsförsvarets krigsplanläggning, mobiliseringsförberedelser och utrustning.
De trupper som fo-befälhavaren disponerade för dessa sina uppgifter var landstormens förband. Mellan september 1939 och april 1940 var fo-staben förlagd först till luftbevakningscentralen vid Tingvallagatan 17 därefter till Värmlands regemente. Efter det tyska anfallet på Danmark och Norge den 9 april 1940 inleddes en febril verksamhet vid fo-staben. Staben flyttades återigen ut på stan och placerades denna gång i Grand hotells lokaler på V:a Torggatan. Samma dag som det tyska anfallet inleddes inställde sig den nye försvarsområdesbefälhavaren överste Thord Evers. Två dagar senare anlände resten av stabspersonalen.
Som medarbetare till överste Evers hade utsetts stabschefen, major Kaijser, 1:e adjutant löjtnant Hulthén och intendenten, landstormskapten Atterholm. Utöver dessa fyra herrar fanns en signalavdelning samt några skrivare och ordonannser. Från början var det en mindre stab som samlats p g a att man dittills bedömt att Värmlands geografiska läge var lugnt, långt bort ifrån de stora krigsskådeplatserna. I avvaktan på att övrig stabspersonal skulle infinna sig organiserades luftbevakningen runt om i Värmland.
Major Kaijser berättar:
”11/4 kl 19.25. Från regementsexpeditionen I 2 ingår telefonmeddelande om att läget är skärpt och att I 2 är berett till luftvärn. Framställning om mörkläggning i samarbete med försvarsområdet – alltså att landshövdingen borde ringa socialministern om saken. Meddelande från Lc (luftförsvarscentralen): Två okända flygplan över Eda i riktning söderut, och ett tyskt över Långflon, även detta söderut dito ett flygplan över Fensbol i riktning mot sydöst. Kl 24.00. Landstormstruppförbanden rycka in å respektive utrustningsplatser och avgå under dagen samt på aftonen till resp. grupperingsplatser. Man kan alltså utgå ifrån att nu på fredag kväll och under natten till lördag samtliga landstormstruppförband voro på plats och fått instruktioner.”
”12/4 kl 13.15. Meddelande från länsstyrelsen att c:a 70 norska soldater gått över gränsen vid Långflon, medförande kulsprutor mm, och att några statspoliser där stå till förfogande. Order från militärområdesstaben att fobef skall ombesörja omhändertagandet och interneringen av dem. Detta var emellertid omöjligt, emedan vi ej visste hur det var där uppe – om landstormstrupp fanns där eller ej.”
”Kl 21.00. Meddelande inkom från landsfiskalen i Sysslebäck, att han ordnat med transport till Karlstad av dessa norrmän.”
”13/4 kl 02.00. Tidigt på lördag morgon hade den norska trupp från Långflon anlänt samt inkvarterades i tennishallen under bevakning från I 2. I övrigt förflöt fm rätt lugnt – en del rapporter inkommo att landstormstrupperna voro på plats, att broar förbereddes till sprängning, att vägar spärrades, att posteringar framflyttades till gränsen, att isen på sjöarna ej var fullt bärkraftig m m. Lyssnarposter utsattes vid telefonstationerna i Töcksfors, Röjdåfors och Sysslebäck.”
”Kl 16.00. Inkom ett telefonmeddelande från tullstationen i Hån att tyskarna trängde hårt på mot Mysen, c:a 2 mil nordväst om Örje, och att läget ansågs hopplöst för norrmännen, varför sannolikt norsk trupp komma att gå över gränsen.”
”Kl 17.00. Inkom från landsfogden i Karlstad ett meddelande om att c:a 80 man norsk militär befann sig vid Hån och uttalat önskan att få passera gränsen. Det blev underhandlingar med KB (landshövdingen i Värml län) om inkvartering av några hundra man norsk militär i Karlstad, men KB ställde sig rätt oförstående, emedan norrmännen icke skulle bli ’internerade’ enl meddelande från högre ort. Slutligen rekvirerade fobef hela folkskolan på Herrhagen att vara färdig måndag fm. KB gav då med sig.”
”Kl 19.00. Fobef telegraferar direkt till chefen för försvarsdepartementet att 80 man norsk militär vid Hån gjort framställning om fritt genomtåg till Elverum får detta bifallas?”
”Kl 19.55. Svar ingår telegrafiskt från överbefälhavaren att norsk militär, som överskrider gränsen, skall tagas i förvar och avväpnas jämlikt ANI § 4, mom17.”
”Kl 20.50. Ingår meddelande från landsfiskal Vendel i Töcksfors att 7 norska kanonvagnar passerat gränsen och nu övergå kanalen vid Töcksfors jämte mycken militär till fots – han önskar omgående förstärkning, ty mera väntas. I Töcksfors fanns vid denna tidpunkt 14. bev.plut under vpl plut.ch. Brunzell och en plut ur 60. bev.komp. jämte landsfiskal och ett rätt stort antal stats och reservpoliser.”
”Kl 21.10. Ingår rapport från Brunzell, att allt går någorlunda bra, fast de ha det arbetsamt. Alla som hittills anlänt ha blivit avväpnade och vapnen ha samlats i högar. Allt går alltså i lås ännu så länge, men III. kav. bat. har ej anlänt och vi undra, vad som hejdat den och var den är.”
”Kl 22.00. Längre fram på kvällen blir det avsevärt oroligare i Töcksfors och landsfogden meddelar, att en kolonn på c:a 1.000 bilar jämte mycken annan materiel – bl a ett helt fältlasarett – och folk till fots rör sig hela vägen fr Örje till Hån, troligen hela norska I. divisionen.”
”14/4 kl 01.00. Telefon från milostaben att ’allvarliga underrättelser ingått från visst håll varför högsta beredskap skall råda från dagningen. Förbered transporter åt olika håll. Spärra flygfält och hamnar. Bevaka från norska trupper tagna vapen’.”
”Kl 03.00. Kapt Lundström vid 60. gkomp rapporterar, att norsk trupp ideligen strömmar in i Årjäng och att han successivt sätter dem på ett tågsätt som han fått ihop på järnvägsstationen – så långt detta rymmer, i övrigt ämnar han använda skolor, föreningslokaler, kyrkan m m för att få norrmännen under tak. Men framför allt önskar han flera tågsätt, så att norrmännen kunna transporteras bort både för logis och mat m m. Årjäng kan ej föda dem.”
”Kl 10.20. Hela söndag fm förbereds för utspisning i Karlstad på em men svårigheterna äro stora. I 2 mobiliserar och kan ej taga emot eller ordna för mer än sina egna, alla butiker, bagerier, slakterier äro stängda – lottor ej anträffbara, kokvagnar ha vi inga, blott restauranger, kaféer, hotell och matsalar äro öppna.”
”Kl 17.10. Under tiden hade emellertid det 1:a norska tåget anlänt till Karlstad och trots förbud att nämna saken hade nyheten på diverse vägar sipprat ut, varför en stor människomassa mötte upp vid jvst. Polisen avspärrade dock såväl perrongen som torget framför stationen. Norrmännen, c:a 850 st, uppställdes i fyrkant och avdelades i matlag, som under norskt befäl och svensk vakt avmarscherade till resp restauranger. 350 till Grand hotell, 150 till Stadskällaren, 50 till Mjölkbaren, 130 till Stadshotellet, 125 till Centralhotellet och 50 till Hotell Drott. Uppehållet i Karlstad skedde i god ordning. Vid tågets avgång hurrade norrmännen för Sverige och humöret var tydligen bättre.”
”15/4 kl 01.10. Order inkom från Högkvarteret att 3:e och 4:e tågen skulle utspisas i Karlstad, men då fanns icke den ringaste möjlighet att kunna utföra denna order, mitt i natten efter en söndag, efter att ha utspisat 2.000 man på samtliga restauranger där maten var slut och personalen uttröttad – den vägrade helt enkelt.”
”Kl 01.20. Av ovan anförda skäl kunde utspisning ej ske, men vi ordnade per tel så, att frukost skulle utspisas i Filipstad, omedelbart efter resp tågs ankomsttid.”
”16/4 kl 16.00. Fm ägnades mest att söka ordna upp förhållandena i Årjäng och få bort c:a 1.000 bilar, vilka parkerats i två grupper, den största i Årjäng och en mindre i Vännacka. De avgingo under svenskt befäl, övernattade i Arvika och passerade Karlstad på väg till Filipstad. I kolonnen fanns ett helt nytt modernt motoriserat 15cm haubitzbatteri med 13 vagnar som på tisdagskvällen bröts ur bilkolonnen och över natten fick stå på I 2:s kaserngård samt ett helt fältlasarett c:a 30 vagnar. Fältlasarettet hade order från högre ort att gå till Särna för vidare transport in i Norge. Biltransporten som omfattade c:a 400 bilar innehöll f ö mycket av värde bl a 40 ton orostat kaffe och proviant för c:a 10.000 man, socker, gryn, margarin, konserver m m.”
Under några dramatiska aprildygn 1940 sattes den svenska försvarsberedskapen i Värmland på hårda prov. Mitt under pågående mobilisering vällde en hel norsk division, ca 4.500 man, trötta, blöta, hungriga soldater in i Värmland. Förföljda av framryckande tyska trupper och utan förutsättningar att gå till anfall trängdes norrmännen allt hårdare mot svenska gränsen.
Genom major Carl Kaijsers dagboksanteckningar kommer vi händelseutvecklingen lite närmare och blir samtidigt påminda om en tid, inte alltför avlägsen, då människor från våra grannländer kom som flyktingar in över Sveriges gränser.
Olle Nilsson
Källor:
Krigsarkivet (KrA):
- Beredskapsverket Avd. 11, vol 4.
- Beredskap i väst, Meddelande från KrA, XIV
Foto: Värmlands regementes bildarkiv