I juni 1841 anslog riksdagen över 1 miljon riksdaler för att bygga cellfängelser i landet. Fram till 1880-talet byggdes 48 cellfängelser i Sverige efter det s k filadelfiasystemet. På sommaren 1842 började arbetet med fängelset i Karlstad. Efter besvär med grundläggningsarbetet i det vattensjuka området vid Tyggårdsviken, stod fängelset klart att ta emot fångarna från gamla häktet i juli 1847. Fängelset var på den tiden en imponerande byggnad som reste sig högt över den låga trähusbebyggelsen som var typisk för Karlstad före branden 1865.
I enlighet med det filadelfiska systemet låg cellerna på båda sidor längs en korridor som sträckte sig genom hela huset. Från en spiraltrappa i korridorens mitt kunde man ta sig till de olika våningsplanen. Den mest kände fången genom tiderna är nog den s k ”Silbodalsprästen”, kyrkoherde Anders Lindbäck. Han dömdes till döden 1865 efter att ha förgiftat några av sina församlingsbor med arsenik. Innan domen verkställdes hängde han sig i sin cell på andra våningen.
Här möter du några av fångarna.
Det var i Sverige länge ett brott att inte ha sin försörjning ordnad. Men med en ny lag 1885 avkriminaliserades det så kallade lösdriveriet och man kunde istället dömas till tvångsarbete, vilket samhället såg som en behandlingsmetod och inte ett straff.
Kommissarie Lundqvists rapport angående den arbetslöse Karl Vilhelm Fröding i Karlstad den 3 februari 1910. Källa: VA. Värmlands landskansli. A 1: 56. Förhörsprotokoll angående häktade lösdrivare.
Fängelsepredikantens rapport om straffångarna på Karlstads länsfängelse 1937 (pdf). Källa: VA. Karlstads Fångvårdsanstalt, B III:1.
