Läs om tre elevvårdsärenden som kollegiet behandlat under 1800-talet.
Slagsmål
Kollegium den 6 maj, fortsatt den 9 och 10 i samma månad, 1887.
Närvarande: samtliga vederbörande lärare utom adjunkten Roth, som på grund av andra göromål, under alla dagarna var förhindrad att närvara, äfven som biträdande teckningsläraren Caesar, som ej begagnade sin rätt att sammanträdena öfvervara, och teckningsläraren Säfström, som ej bevistade sammanträdet den 10 maj.
§2
.
Meddelade rektor, att söndagen den 1 innevarande maj svårare oordningar inträffat bland skolungdomen i läroverkets öfre och nedre sjundeklasser. Ungdomen, som fått tillstånd att fira denna för orten och landet traditionela högtidsdag efter den gamla plägseden bland Karlstads skolynglingar med utflygter till landet i stadens närhet, hvarvid nedre sjunde klassen skulle undfägna naturistafdelningen med medförda varor, hade efter högmessogudstjänstens slut från staden begifvit sig till en skogssluttning i närheten af torpet Svinbäcken, förut tillhörande Kroppkärrs egendomar.
På eftermiddagen hade tvänne af lärjungarna i öfre sjunde klassen Axel Dalberg Och Rudolf Croneborg aflägsnat sig från sina kamrater och promenerat fram på vägen, som från Kroppkärr leder förbi Svinbäcken mot staden. Der hade de påträffat flere mindre skolgossar och några halfvuxna ynglingar, som ej tillhörde läroverket; någon ordvexling synes hafva uppstått mellan Dalberg och de sistnämnda, hvarpå plötsligt Dalberg anfölls med knytnäfslag af tvänne bland dessa, hvarjämte likaledes äfven Croneborg blef anfallen af en angripare, hvars namn ej kunnat uppdagas.
Angriparne togo emellertid snart till flykten, men emellertid hade de bredvid stående skolgossarne skyndat till den plats i
skogen, där Dalbergs och Croneborgs kamrater voro församlade och underrättat dom om hvad som föreföll med orden
”man slår Croneborg”. Ynglingarne i skogen skyndade då ned på landsvägen för att hjälpa sina öfverfallna kamrater, i teten för dem rusade en läroverket icke tillhörande yngling privatisten Nils Fredrik Bergman, som medtagits i sällskapet, och denne påträffade på vägen tvänne från Kroppkärrshållet kommande instrumentmakarearbetare, bröderna Hjalmar och Karl Jansson,med hvilka han börjat en häftig ordvexling, synbarligen i tanke att det var dessa, som ofredat Croneborg och Dalberg. Ynglingen Axel Fredrik Frisell, som följt strax efter Bergman, inlåter sig likaledes I ordvexlingen för att hjälpa sin kamrat; en strid uppstår mellan Bergman och Frisell å ena sidan och de båda instrumentmakarne å den andra, i vilken strid allt flere af de på vägen nedströmmande skolynglingarne sägas deltagit, och slutet blef, att de båda instrumentmakarne blefvo så förfördelade under dem för dem ojämna striden, att de ansett sig böra anhängiggöra saken inför domstol, ehuru stämningen sedan återtagits till följd af verkstäld uppgörelse i godo.
Med anledning af det slagsmål, som förefallit, hade rektor nu sammankallat kollegium, hvarjämte han tillkallat de i handgemänget deltagande ynglingarne, de båda instrumentmakarne, äfvensom öfrige som närvarit vid uppträdet.
§4.
Af de olika förhören konstaterades, att ynglingen Dalberg, som börjat en ordvexling med repslagarelärlingen Martin
Håkansson, på landsvägen blifvit slagen af denne och arbetarelärlingen Karl Johan Johansson, hvarjämte äfven Croneborg blifvit angripen, men af en person, som ej af de närvarande kunnat igenkännas, att skolgossarne Broman och Lidholm underrättat Dalbergs och Croneborgs kamrater om detta öfvervåld, äfvensom att dessa sistnämnda skyndat ned på vägen för att bistå Dalberg och Cronborg, att de då påträffat de från Kroppkärr kommande bröderna Jansson, med hvilka privatisten Bergman börjat en ordvexling, i tanke att dessa förut angripit Cronborg och Dalberg.
Om det derpå följande slagsmålet berättade bröderna Jansson,att de kommit gående på vägen från Kroppkärr fram emot Svinbäcksstugan, att Bergman nedkommit från skogen på vägen emot dem frågande ”vill ni bråka”, att Karl Jansson svarat ”inte med er, jag vet ej hvem ni är”, hvarpå Bergman knuffat hårt Jansson i axeln, hvilken åter knuffat Bergman igen; att Frisell, som nu framkommit, sagt till Hjalmar Jansson: ”här skall ni få känna på en som är stark ”, hvarefter han knuffat Hjalmar Jansson i sidan, vilken åter svarat på denna utmaning med en örfil, hvarpå Frisell gaf Hjalmar Jansson två käpprapp i hufvudet. Dermed är striden i full gång. Hjalmar Jansson angripes af Bergman och flere, under det Karl Jansson, som hunnit några steg framför brodern, omringas af flere andra och träffas af ett slag öfver ögat; knuffas sedan af Bengtsson i sidan, men fattar sjelv tag i denne, hvarpå han störtas ned från vägen och kullkastas jämte Bengtsson vid sidan af vägen, der han ytterligare treffas af flere slag.
När Karl Jansson med sönderrifna kläder och blödande af ett sår i hufvudet ändtligen kommer upp, ser han flere springa efter brodern. Denne får en örfil af Bergman, hvarvid hans hatt Kastas af och rullar ned från vägen; sökande att återfå sin hatt springer Hjalmar Jansson ned från vägen, följs af flere andra, af hvilka Engström af Hjalmar Jansson fattas i ansigtet, efter att först hafva blifvit fattad i kragen af Harald Nordenborg och kringsvängd. Karl Jansson har då framkommit till undsättning, men framspringande ynglingar, hvaribland Ågren, träda nu emellan de stridande och tillsäga angriparne att lemna de båda bröderna i fred, och dermed är slagsmålet afslutadt.
Karl Jansson hade fått sina kläder sönderrifna och blödde af ett sår i hufvudet, hvilken för öfrigt helt lindriga blessyrs tillvaro styrktes af ett följande dag af stadläkaren Lundberg lemnadt intyg. Gående från stridsplatsen, följdes de af Ågren, som sökte förmildra intrycken af det passerade, men förolämpades åter af Erland Mossberg medelst öfvermodiga och utmanande åthäfvor och hotelser. Af förhören med de i bröderna Janssons berättelse omnämnda ynglingarne äfvensom af vittnesförhören framgick, att privatisten Bergman först börjat ordvexling med Karl Jansson, att den framskyndande Frisell för att hjälpa Bergman fattat Hjalmar Jansson i armen men dervid erhållit en örfil, hvarpå han svarat med tvenne käpprapp; Att Bengtsson sedan upptagit striden med Karl Jansson och med honom störtat ned från vägen,samt att Bergman, som förföljt Hjalmar Jansson,gifvit denne en örfil, samt att Harald Nordenborg fattat den på vägen åter uppkomne Karl Jansson i kragen och kringsvängt honom. Likaså synes det uppenbart, att långt flere skolynglingar än de nu omnämnde deltagit i striden, fastän de såsom okända för bröderna Jansson och dem af vittnena som ej tillhörde läroverket, af dem ej kunde namngifvas och ej heller röjdes af kamraterna, som åsågo striden,
och hvilka alla vid förhöret ådagalade en häpnadsväckande brist på förmåga att kunna erinra sig hvad som tilldragit sig
inför deras ögon.
§5.
Då förhören nu voro afslutade, tog kollegiet de ofvan förebragta omständigheterna i ompröfning. Ehuru det fann en förmildrande omständighet i skolynglingarnes våldsamma angrepp på bröderna Jansson deri, att de förstnämnde trott dessa vara desamma, som angripit deras kamrater, så ansåg det dock, att då ett uppseendeväckande allmänna ordningen störande öfverfall onekligen här förelåg, utöfvat mot personer, som ej dertill lemnat någon anledning, detta äfven borde allvarligen beifras, hvadan det beslöt, att de ynglingar, som bevisligen deltagit i slagsmålet, nämligen Axel Fredrik Frisell, August Julius Bengtsson och Harald Verner Nordenborg skulle i sedebetyg för innevarande vårtermin erhålla betyget C, viljande kollegiet, under afvaktan på ytterligare upplysningar, till den allmänna betygsättningen vid vårterminens slut lemna för sig öppet det definitiva beslutet om nedsättning i sedebetyget för dem af läroverkets lärjungar, som bevisligen varit vid slagsmålet närvarande och hvilkas förtegenhet vid vittnesmålen väl vore förtjänt af en allvarligare näpst.
Fylleri
Kollegium den 6 maj, fortsatt den 9 och 10 i samma månad, 1887.
Närvarande: samtliga vederbörande lärare utom adjunkten Roth, som på grund av andra göromål, under alla dagarna var förhindrad att närvara, äfvensom biträdande teckningsläraren Caesar, som ej begagnade sin rätt att sammanträdena öfvervara, och teckningsläraren Säfström, som ej bevistade sammanträdet den 10 maj
§6.
Meddelade rektor vid sammanträdet den 9e, att det på qvällen den 7 maj kommit till hans kunskap, att flere af läroverkets lärjungar i 7e klassen på eftermiddagen samma dag intagit en gemensam festmiddag med vin och starka drycker på utvärdshuset Löfnäs å Hammarön, äfvensom att samma lärjungar på qvällen återkommit till Karlstad, delvis berusade, och befans det vid omedelbar undersökning af förhållandet, att ynglingarne i öfre 7e klassen Gösta Otto Falk, Rudolf
Ulrik Herman Croneborg och Karl Lilliehöök samt ynglingen i nedre 7e klassen Erland Mossberg tillsammans med tvänne äldre f.d.kamrater, studenten Karl Herman Camitz och studenten Georg Thorstensson, af hvilka den förstnämnde undergick mogenhetsexamen1885 och den senare, som erhållit tillstånd att vid lärovwerket denna termin undergå kompletteringsexamen i matematik, undergick mogenhetsexamen vårterminen 1886, öfverenskommit om och beställt en gemensam festmiddag på sagda värdshus, att ynglingarne, då spirituosa på sjelva värdshuset ej fick serveras,
sjelva ditfört bränvin, sherry, rödvin, kognak och punsch samt att de, efter att under måltiden och det derpå följande dryckeslaget hafva visat sig synnerligen bullersamma och högljudda, på ångbåt återvändt till staden, hvarvid alla rökt cigarr utom Lilliehöök.
Wid underrättelsen om denna nya oordning begången af ynglingar, hvilkas uppförande vid tumultet den 1 maj ännu vore föremål för kollegii rannsakning, hade rektor genast begifvit sig ut för att göra efterforskning, och på träffade han först på gatan ynglingarne Croneborg och Lilliehöök, af hvilka den förstnämnde syntes betydligt oredig, och derefter ynglingen Erland Mossberg i dennes hem, hvilken vid tillfället var märkbart berusad. Croneborg och Lilliehöök erkände sitt besök på värdshuset vid Löfnäs och detta gjorde äfven Mossberg, den sistnämnde dock med den osanna uppgiften, att samtliga deltagarne varit bjudna på middagen af studenten Camitz.
Innan rektor hann återvända till sitt hem, anträffade han å Kungsgatan vid St.torget ännu en gång Croneborg tillsammans med studenten Camitz, och vägrar då Croneborg att hörsamma rektors tillsägelse att genast begifva sig till sitt hem, förrän denna tillsägelse blifvit ännu en gång upprepad i de mest stränga ordalag och under erinran till Croneborg, om hans skyldighet att ögonblickligen lyda rektors befallning, då ändtligen Croneborg åtlydde den gifna befallningen.
§8.
Wid sammanträdet den 10 maj tog kollegium i ompröfning dels de vid ynglingarne Falks, Croneborgs, Lilliehööks och Mossbergs värdshusbesök å Hammarön förebragta omständigheter, dels Croneborgs och Mossbergs uppförande efter hemkomsten till staden, dels samtliga lärjungarnes förut vid läroverket ådagalagda uppförande. Då kollegium tagit samtliga omständigheter i öfvervägande, uttalade såsom sin mening, att alla ynglingarne förbrutit sig mot §47 mom.7 i skolstadgan; men att Falks och Mossbergs förseelser måste bestraffas vida hårdare än Croneborgs och Lilliehööks enär de förut blifvit under den allvarliga form, som §49 mom.5 i samma skolstadga angifver, varnade för öfverträdelse af skolans lagar, hvadan det stannade vid följande beslut och dom.
Ynglingen i öfre 7e klassen Gösta Otto Falk, som vårterminen 1886 till följd af svåra förseelser erhållit för uppförande lägsta betyget ”Mindre stadgadt”(D) och som nu genom sitt värdshusbesök tydligt ådagalagt, att han icke sitt uppförande bättrat och som för övrigt genom sina föredömen måste anses utöfva ett i sedligt hänseende skadligt inflytande på sina medlärjungar, skulle på grund af §49 mom.5al 6 i nådiga skolstadgan från läroverket förvisas under återstoden af innevarande läsetermin äfvensom under de två nästkommande läseterminerna ynglingen i nedre 7e klassen Erland Mossberg som höstterminen 1884 till följd af svåra förseelser erhållit för uppförande lägsta sedebetyget ”mindre stadgadt”(D), och som nu genom sitt värdshusbesök tydligt ådagalagt, att han icke sitt uppförande bättrat och som för öfrigt genom sin vid läroverket visade opålitlighet och osannfärdighet måste anses utöfva ett skadligt inflytande på sina medlärjungar, skulle på grund af §49 mom.5al 6 i skolstadgan varda från läroverket förvisad under återstoden af innevarande läsetermin äfvensom under instundande hösttermin; Ynglingen i öfre 7e klassen Rudolf Ulrik Herman Croneborg skulle med anledning af sitt värdshusbesök och den derpå visade trotsighet mot läroverkets rektor erhålla i sedebetyg för vårterminen betyget ”mindre stadgadt” (D) och derjämte af rektor inför läroverkets skolungdom erhålla en offentlig varning; Ynglingen i öfvre 7e Klassen Karl Lilliehöök skulle för sitt värdshusbesök erhålla I sedebetyg för vårterminen betyget ”Oklanderligt”(C).
Beslutet om Falks förvisning från läroverket fattades efter omröstning med 14 röster mot 12, hvilka senare afgåfvos för att Falk skulle från läroverket förvisas under återstående delen af innevarande vårtermin äfvensom under nästa hösttermin och beslutet om Mossbergs förvisning fattades med 21 röster mot 5 hvilka afgåfvos för att Mossberg skulle från läroverket förvisas umder återstående delen af innevarande vårtermin äfvensom under de två nästkommande läseterminerna.
§9.
Att justera detta protokoll utsågos lektor Hallström och adjunkten Ydèn.
In fidem
T.Säve
Justerat den 13 maj 1887.
A.Hallström
Gustaf Ydén
Stöld
Kollegium den 28 januari 1890.
Närvarande: samtliga vederbörande lärare
Samt undertecknad rektor.
§ 1.
Justerades protokollet för kollegiets sammanträde den 21 dennes.
§ 2.
Meddelade rektor, att det kommit till hans kunskap, att ynglingen Emil August Forslund i femte latinklassen gjort sig skyldig till ett tillgrepp i en af stadens boklådor ävensom till andra förbrytelser samt att rektor med anledning häraf anställt efter-forskningar och företagit förhör med Forslund samt med ynglingarne Jon Kornelius Richter, Karl Birger Broman och Knut Erland Knudsen, de tre sistnämnda i 5e real- klassen, hvilka om Forslunds förehafvanden ansetts haft kännedom, samt att ur detta förhör framgått, dels att Forslund på HJ. Peterssons boklåda någon dag före jul tillgripit en bok med titeln ”Experimentalboken, 225 roande experiment och trollkonster af Dr S.Hector, pris 3 kronor”, dels att Forslund qvällen före höstexamen medelst stenkastning afsiktligt utslagit trenne fönsterrutor i nya läroverkshuset, hvarjämte han examensdagen efter utbekommandet af sina betyg till en af sina lärare, adjunkten Kjellman, afsänt en otidig anonym skrifvelse.
Rektor hade derpå om förhållandet underrättat Forslunds fader, som anställt ytterligare förhör med sin son och därvid fått honom att erkänna, att han på tillskyndan af Jon Kornelius Richter äfven i Herman Anderssons bokhandel tillgripit en bok ”Rikard Lejonhjerta, kolorerad ungdoms- bok och bearbetning efter W.Scott´s Ivanhoe, pris 4 kronor”.
Wid nya af rektor företagna förhör med Forslund och ofvannämnda kamrater erkände Forslund genast äfven detta tillgrepp, som han sade sig hafva begått för att bereda Richter en julklapp, hvilket äfven Richter medgaf, liksom denne sistnämnde därjämte erkände, att tillgreppet, äfven om första tanken därtill ej utgått ifrån honom, dock när det skedde, företogs i följd af hans därom gjorda uppmaning. På framställda frågor till Forslunds kamrater, om de hade sig bekanta andra af Forslund möjligen gjorda tillgrepp och stölder, svarades, att Forslund innehaft en tumstock och en portemonnä, hvilken senare i gåfva förärat Richter, och att dessa saker möjligen voro tillgripna, men att därom ej kunde lemnas bestämd upplysning, och förklarade med afseende härpå Forslund, att portemonnän vore en gåfva till honom från mormodern samt att tumstocken, som för öfvrigt var söndrig, af honom vunnits på ett med ringkastning förenadt lotteri, anordnadt på gården till det hus, der Forslund hade sitt hem, af barberaren Anderssons barn.
Rektor hade sedan meddelat sig med Forslunds fader äfven härom och hade denne bestyrkt riktigheten med afseende på uppgiften om portemonnän, liksom ynglingen Knudsen trodde sig kunna bestyrka riktigheten af uppgiften om tumstocken på den grund, att han bland lotteripriserna vid det nyssnämnda lotteriet sett en tumstock, liknande den, hvarom här var fråga.
§3.
Med anledning af §49 mom.4 och 6 i nådiga skolstadgan företogs nu inför lärarekollegiet en ny undersökning i här ofvan refererade disciplinärmål, inkallades dervid efter hvarandra till förhör ynglingarne Emil August Forslund, Karl Birger Broman, Jon Kornelius Richter och Knut Erland Knudsen.
Wid bestämmandet af graden af straffpåföljd för Forslund voro meningarna inom kollegiet delade i det att det dels yrkades, att Forslund till följd af sina grofva förbrytelser måtte från läroverket religeras, dels framhölls att Forslund, som ännu blott vore tretton år gammal i följd af sin ungdom borde förskonas från relegation, men istället strängt bestraffas med offentlig varning, nedflyttning med kroppslig aga, nedflyttning under kamrater i klassen, lägsta sedebetyg för terminen samt desslikes framgent under innevarande termin vara underkastad kroppslig aga, hvilken honom i händelse af någon ny större eller mindre förseelse skulle omedelbart tilldelas, och blef af den senare meningen vid anställd votering segrande med 13 röster mot 12, hvilka uttalade sig för relegation. Med afseeende på Richter, som befunnits mindre brottslig än Forslund, ansåg kollegiet, att han borde bestraffas med offentlig varning samt lägsta sedebetyget för vårterminen. Kollegiet hade alltså stannat vid följande beslut och dom:
Ynglingen i femte latinklassen Emil August Forslund, som vid tvenne olika tillfällen begått tillgrepp af böcker från härvarande boklådor och som vidare i ondt uppsåt medelst Stenkastning utslagit fönsterrutor i nya läroverkshuset samt genom afsändandet af en anonym, af honom författad otidig skrifvelse till en af sina lärare graft förbrutit sig mot den paragraf i skolstadgan, som bjuder honom visa aktning mot sina lärare, skulle på grund af §49 i gällande skolstadga af rektor inför läroverkets församlade skolungdom erhålla en offentlig varning samt vidare tilldelas kroppslig aga, nedflyttas under sina kamrater i sin klass, för vårterminen erhålla lägsta sedebetyget, samt för samma tid vara framgent underkastad kroppslig aga, hvilken i händelse af förnyad större eller mindre förseelse kommer att honom omedelbart tilldelas.
Ynglingen i femte realklassen Jon Kornelius Richter, som varit medskyldig i det ena af de utaf Forslund föröfvade tillgreppen,skulle af rektor inför den församlade skolungdomen erhålla en offentlig varning samt för vårterminen tilldelas lägsta sedebetyget.